Iron Maiden över hela tröjan

Jag snubblade över ett klipp från något slags tv-inslag som handlade om fantasylajvare. Jag är generellt jävligt tveksam till människor som på fullt allvar och utan publik beger sig ut i skog och mark på helgerna utklädda till byhora eller präst, eller som i det här fallet även ut en sväng på stan. Inslaget hadlar om Mikael Messing som prickar in varenda kriterie för en världsfrånvänd stackare eller potentiell gärningsman för en skolmasaker när han har blivit kallad Aragon en gång för mycket.

Jag vill bara trycka ner silmarillion i halsen på honom när han blir ombedd att säga något på latin och då väljer den dräpande kommentaren "din mamma är en banan". Men efter ett tag så börjar jag att gilla killen. Hur kan man låta bli att tycka om en kille som tror att märkeskläder kommer ifrån HM. han är så världsfrånvänd att det är skrämmande på något sätt. Ja, det är något kittlande schizofrent med en kille som går in på McDonals för att trycka i sig pommes på eget träkärl.