Såhär i OS-tider...

har jag svårt att få detta ur huvudet. Så fort jag ser friidrotten på tv så tänker jag: "Öpp med näven! har du bögat!?"

Exorcism

På fredag så gör Broder Daniel sin sista spelning någonsin. Det är en minnsekonsert för Anders Göthberg som tog livet av sig den 30:e mars i år. Broder Daniel har alltid varit förknippade med en viss självmordsromantik, en skära-sig-i-armarna mentalitet om du så vill. Publiken som kommer på fredag har väl förmodligen vuxit upp vid detta laget och är där mest där för musiken, återuppleva gamla tonårsminnen a la "fucking Åmål" och till en viss del hylla Anders. För det finns inget romantiskt i självmord, det är bara djupt tragiskt.

Men det finns alltid en kultur där man ska må jävligt dåligt, en kultur där man får skratta i smyg istället för att gråta i smyg. Jag kan ge mig fan på att mer än hälften av emokidsen dansar runt till bröderna hansons mmmbop på morgonen innan liksminket åker på och det är dags att må svindåligt när man glider ner till skolan med sin 80gb ipod. Axelväskan är prydd med tygmärken och pins med "funeral for a friend" , livet suger. Men skulle man ställa dom på västerbron så skulle ingen hoppa, för vad händer om polarna snöar in på reggae istället? Man kan ju inte odla dreads om man är död!

Se fredagens spelning som en slags exorcism. Det är dags att driva ut den här jävla pissmentaliteten en gång för alla. Så står du där på fredag i svart poplugg, peircade ögonbryn och gråter för att dina gula blend har blivit blöta så finns det en stor chans att Max von Sydow kommer och talar dig till rätta iklädd prästrock och ett väldigt, väldigt stort krucifix.