Hemskheter

Som en medborgare av den digitala tidsåldern så har jag för vana att börja varje morgon (läs: förmiddag) med att kolla dagstidningarna på internet. Det onormala i det hela är att jag varje dag har på känn att det har hänt något stort, något katastrofalt, något så stort att tv-programmen bryts för extrainsatta nyheter där det sitter en stammande reporter som pratar i tjugo sekunder, och ber därefter att få återkomma när man vet lite mer.

Jag anser mig vara en positiv människa, men om jag någon gång skulle få ett lätt slag i bakhuvudet alternativt kvävas av mina egna spyor till den grad att jag drar på mig en mindre hjärnskada, så är det inte långt ifrån att jag patrullerar stora torget med ett domedags-plakat i näven.

En bekant till mig sjukskrev sig i en vecka efter 11:e september attacken. Riktigt så illa är det inte för mig, men på torsdag när jag slår på min tv så kommer jag att sitta där i min soffa, redo att säga: jaha sedär, vad var det jag sa! Men förmodligen så är det väl ännu ett program där man skall lista ut ordet "blåbär" i en halvtimma och det är väl nästan lika jävla illa.