Apropå Eurodisco

Min barndom har kommit tillbaka, iallafall om man skall tro filmbolagen. Teenage mutant ninja turtles har tagit sig till den stora duken, likaså Transformers. Jag har har spenderat en jävla massa timmar tillsammans med min favorit turtles som var Raphael och när jag blev lite äldre så eldade jag upp honom,
vilket osökt för in mig på en annan favorit hobby jag hade som ung.

När fjolårsgräset började kika fram så tittar pyromanen fram i de flesta barn och jag var verkligen inget undantag. Man tände eld på en lagom stor tuva och väntade med spänning tills det började bli lite för farligt, då gällde att stampa på brasan utav bara helvete.

På sommaren så kunde man ibland gå och leta burkar att panta, en burk var lika med ett jenka och hade man en riktigt bra dag så kunde man finna burkar till ett värde av ett par snusklubbor.

Ninja-paddorna lockar inte lika mycket längre, även om jag är lite sugen på att köpa den där bussen som jag aldrig fick.

Om jag skulle gå ut och "lunta" så skulle polisen kalla det för mordbrand och psykologen mig för pyroman.

Panta burkar gör bara psykiskt sjuka och små smutsiga barn på hultsfred, och ett jenka har jag inga problem att skaffa. Jag behöver inte dricka någon häxblandning bestående av allt och lite till. Om jag känner för det så kan jag hälla upp en riktigt jävla rökig årgångs-malt, luta mig tillbaks som ett gammalt åderförkalkad kolli och säga: Det var bättre förr . Men det tänker jag inte göra.