Kinematografen

RFSU ringde. Dom sa att det du håller på med är jävligt farligt.

När man inte vill prata med varandra och alla idéer har tagit slut på vad man kan hitta på en måndagskväll, så kan man gå på bio. Jag och en god vän bestämde oss för att se filmen Pirates of the Caribbean 3.

Filmen handlar om två stycken fotomodeller som samlar ihop ett gäng som har utseendet emot sig för att rädda en tredje fotomodell. Det dom alla har gemensamt är att dom är pirater. Filmen är två timmar och femtio minuter Åsa-Nisse humor blandat med action.

Jag tror till och med att bläckfiskansiktet spelas av John Elfström, och jag sitter hela tiden och väntar på att han skall skrika - Eulalia ! eller att det skall säga - Tut! ur hans ena tentakel.

Varför utsätter man sig då för detta när man har sett dom två första filmerna? Svaret är nog att jag är självdestruktiv, och jag får detta bekräftat när jag fastnar framför Sjunde Himlen och frivilligt låter familjen Camden tvångsmata mig med moralkakor tills jag kräks.