Jag brukar ta en promenad (nästan) varje dag, dels för att man inte rör sig så mycket på 49 kvm och sedan smakar det alltid kaka med lite frisk luft. Jag stoppar på mig min ipod, givetvis med dom vita lurarna så att ingen tror att man är ett ollon som kör med en spelare ifrån creative.
Straffet för denna fåfänga är ju att ljudet levereras helt utan bas, samt att dom små jävla snäckorna åker ur öronen hela tiden. Till saken hör att jag har öron i storlek med en hamster. Om jag nu skulle köra med mina sköna stora hörlurar så skulle folk förmodligen tro att jag var utvecklingsstörd, på väg ut i skogen för att sparka runt i löven och lyssna på en ljudbok. Dilemma.
På min promenad så brukar jag ofta möta en ivrigt kämpande kvinna på ett par ton. Jag känner henne lite grann. Hon går i rask takt med sina stavar och svettas förmodligen ett par liter i minuten. Hon tyckte att jag behövde gå upp i vikt. Jag svarade att jag var "popsmal" men innerst inne så ville jag säga:
- Om du slutar sondmata din röv med mazariner så lägger jag på mig ett par kilo. deal?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar