Det är samma visa varje helg, och då menar jag verkligen visa. När klockan närmar sig tre snåret och festfolket har sölat i sig 50 % av den där kebabrullen ifrån campino, och lämnat den andra halvan att upptäcka på jackan morgonen därpå. Då börjar den långa sega vandringen hem.
Jag brukar hålla käften och ha siktet stenhårt inställt på en kanna vatten och kudden. Nu är det tyvärr så att folk (företrädelsevis killar) bestämmer sig för att hylla sitt favorit fotbollslag genom att utbrista i lite "skön stämsång" istället.
Låtar/ramsor som: Stå upp för Elfsborg, Jesus älskar alla fansen och Vi älskar Elfsborg har många gånger ljudit utanför mitt sovrumsfönster, sommar som vinter. Om man har tur så kan man ibland få en hel liten kör för sig själv som skriker -Kuken, ballen, ryavallen! för fulla halsar. Då blir jag glad.
Hade jag bara fötts med ett kromosompar mer eller mindre så hade jag kanske skjutit på dom med mitt luftgevär, eller iallafall försökt att träffa dom med något tung och trubbigt. Nu så vänder jag mig bara om och gnisslar tänder lite hårdare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar